När ingen ser.

Hej alla!

Idag har jag en riktigt down dag. Fysatans;(
Hoppas att ni mår bättre än vad jag gör just nu.

Ska försöka skriva av lite skit...>_<

Ibland förstår jag inte varför jag hamnat i den här skiten, men som det är nu så klarar jag inte av att ta mej från den heller. Jag lever i min värld. En värld full av lögner. Jag önskar ibland att jag var helt frisk och nöjd, men nu är det inte så. Fuck också! Jag hatar allt vad ÄS heter och är! Men jag är en fånge! Jag kan inte sluta.. Och hur mycket jag än ångrar när jag sitter där med brännande hals,tårar i ögonen och fingrar som luktar kräk, så kan jag inte ändra mitt beteende. Och tro mig, jag spyr inte allt för ofta, bara då jag stoppat i mig något som jag egentligen inte borde ha gjort. När jag liksom kommer upp i förmånga kalorier. Annars brukar jag vara duktig på att låta bli all som mat heter.Någonstans längtar jag ändå tills den dagen då någon kommer och drar upp mig ur detta mörker. Men fram tills dess ska jag sträva efter att bli perfekt!
Mitt monster påminner mig ständigt om att jag inte ska vara fet. För att vara fet är fel. Vart jag än ser så är alla smala, förutom jag då. Jag är fet som ett berg. Men snart är jag nere under 50. Lycka är att lyckas! Och JAG SKA lyckas!

Följ med! Vi klarar det här tillsammans!

Ta hand om er!
/A